Godis är gott

Människan är mycket förtjust i socker. Detta har troligen med evolutionen att göra, eftersom många nyttiga frukter, och en del grönsaker, smakar sött. Det är också av denna anledning som människan är ås förtjust i godis.

Historien om godis är till stor del också historien om den industriella sockerproduktionen. Innan de stora sockerrrörsplantagernas tid användes framför allt honung som sötningsmedel. De första typerna av godis var frukt och ätbara blommor doppade i honung. Den höga sockerhalten gjorde att fukten höll sig längre på detta sätt. Det var dock framför allt inte för smakens skull som man ville bevara dem, utan för deras medicinska egenskaper – verkliga eller inbillade.

Under medeltiden serverades på många banketter mat som kunde vara en aning skämd. Därför serverades godis bestående av honung och olika örter och kryddor som skulle lugna matsmältningen. Det fanns även godis som tillverkades på liknande sätt och som skulle hjälpa mot halsont.

Tillverkning av godis

De flesta typer av godis, oavsett konsistens, tillverkas på ungefär samma sätt. Socker löses upp i mjölk eller vatten till en lösning som sedan kokas tills den börjar karamelliseras. Exakt hur länge lösningen kokas beror på vilken konsistens man är ute efter. Konsistensen påverkas också av vilka andra tillsatser som används, till exempel olika konsistensgivare. Olika ämnen – naturliga eller syntetiska – tillsätts också för att ge smak och färg till godiset.

Ju högre temperatur lösningen värms upp till, desto högre blir sockerhalten i det färdiga godiset. Även konsistensen påverkas. En högre temperatur ger ett hårdare godis när lösningen svalnat. Vid 171 grader Celsius sönderdelas sackarosmolekylen till enklare sockerarter. Färgen övergår då från klar till ljusbrun. Denna vätska kallas för karamell, och kan användas för att smaksätta andra typer av godis.

Eftersom det går åt så mycket socker vid tillverkning av godis var det först vid 1800-talets början, när socker hade blivit billigt, som godis blev tillgängligt för alla. Tidigare hade endast överklassen haft råd med godis, men under 1800-talet blev godis en angelägenhet för alla, inte minst för barn och arbetare.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *